Det sägs att alla barn gillar blodpudding. Men frågan var om även barn som förmodligen aldrig ens kommit i närheten av den maträtten också skulle gilla det. Det gjorde i alla fall Daniel. Blodpuddingen gick ner med världens fart, men att blanda med vitkål och vår egna variant av tillbehör; kaviarkeso, var inte riktigt lika populärt. Fast tillsammans med juice gick det i alla fall utan protester efter ett tag. Förmodligen stämmer det alltså, att alla barn gillar blodpudding. Än har vi i alla fall inte överbevisats om motsatsen.

.mats

Nu har Daniel begåvats med det allra svenskaste av svenskt; personnumret. Vägen dit var naturligtvis krokig den också efter att Skatteverket slarvat bort en handling i sin interna postgång. Fast när de börjat leta efter den när pappa frågat varför personnumret dröjde så gick det undan. Redan samma eftermiddag ringde de och meddelade Daniels personnummer. Nu fattas bara att vi ska kunna få föräldrapenning också. Och den vägen verkar också krokig. Mycket krokig. Det blir till att leva på sparade pengar ett tag till. Trist att fonderna gått ner den senaste tiden.

.mats

Idag skulle pappa och Daniel åka till Försäkringskassan för att reda ut vad som behövs för att få adoptionsbidraget, föräldrapenningen och lite annat. Men när vi väl kom dit var det säkert ett hundratal människor i kö, så vi vände i dörren. Det får fixas via telefon.

Efter den turen åkte vi runt och letade luftrenare och vattenvärmare till torpet, och passade på att äta på Max i Barkarby. Det var jättegott tyckte både pappa och Daniel. Äntligen riktiga hamburgare. Sen vände vi åter mot Bromsten, där Andrea (som har vattkoppor), lekte på gården. Vi bjöd raskt in henne. Om Daniel har haft vattkoppor så gör det ju inget. Om han inte haft det så är det lika bra att få det överstökat.

.mats

Daniels tredje födelsedag började med att alla i familjen gick in till honom och sjöng "Ja må han leva". Inte så kul tyckte Daniel, men när frukostbrickan med godis kom fram så blev han desto gladare. Men det är tydligt att presenter inte har varit vanligt för honom. Varken morgonens present, paketet från mormor i posten eller eftermiddagens från Gardfors var särskilt intressant att öppna. Det var först på kvällen, när mamma hade med ytterligare en present som Daniel valde att öppna den själv. Den paketskräcken kommer säkert att gå över snart.

.mats

När man snart blir stora killen bjuder man förstås kompisarna på kalas. Vi började med middag. Sedan kom storasyster med tårta och tre ljus och sjöng en timid version av Ja må han leva (som nog bara mamma hörde). Tårtan var jättegod men jordgubbarna fick vara. Vad är det jämfört med exempelvis Janssons frestelse eller röda vinbärskart?









Tur att Daniel har en storasyster med resurser; tofsar i håret, halsband och hårband tyckte både Daniel, Kacper och Oskar var kul.